Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si mången väntar — och till slut en graf,
Som höljes djupt af glömskans kalla dimma.
Du växte hög på dessa sjöars strand,
I hvilkas bölja tusen solar svalkas;
Lik deras log din fröjd i mildrad brand,
Ditt allvar var som stjernans i vårt land,
Som säger oss, att höstens frukter nalkas.
Hvad tider fl ögo ej förbi din stig,
Sen Fredriks åskor kring din vagga dogo.
Ditt ynglingsbröst stred Nya Verldens krig,
Du hörde Galliens jättar väpna sig
Och kände jordens skalf, hvar helst de slogo.
Det gamla seklet blodigt för din syn
Sjönk i sin graf, och blodigt upp sig höjde
Det nya, höljdt i moln, — men bortom skyn
Stod för din inre blick en mild Försyn,
En sol, hvars dag ej svek, men endast dröjde.
Och kärt Dig blef det nya, som växt opp,
Af stormen stärkt och härdadt utaf striden,
Och mild, men fast, liksom de kristnas hopp,
Du icke brottades med tidens lopp;
Du ej blott följde, Du gick framför tiden.
Och derför, när din andra lagerkrans*)
Ur lockens is slog ut sin friska grönska,
Var den ett återsken af fridens glans,
Den der ej vissnad i ett bjerta fanns,
Som annat än att dö ännu kan önska.
*1 Biskop Molander emottog såsom jubelmagister denna, året
före sin bortgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
