Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med oss, dem ljusets värma gläder,
Oss ögonblickets unga slägt,
Din efterverld ren till dig träder,
Den andas med vår andedrägt;
Vi glömma mycket: dock ej svike
Vårt minne Den, livars snille skar
En lager i naturens rike,
Så rik, som ingen här den bar.
Helöning
till
Fredrik Auguöt Ehrétrömö Skugga.
Den 11 Februari 1851.
Såg du en vårens morgon, då den gjuter
Sin gyllne kronas strålglans öfver skogen?
Hur skimrar ej den skira silfverskruden,
Af unga fläktar lyftad ifrån granen,
Likt kåpan tagen från prelatens skuldror,
Då prestens dystra allvar bort han kastar
Och står i menskohvimlet menska åter!
Hur ljufligt väfvas icke rosor in
I hvita skogssnöns atlaslena matta,
Hvarunder gräset ligger än i linda
Och samlar krafter till en blick mot ljuset.
Och fågelns hjerta, hvari våren flyttat,
Med klangfullt spel idyllen af sin kärlek,
Den första, varma, sälla, glädtigt diktar;
Och bäcken, sönderbrytande sin boja,
Med dans och sånger segerglädjen firar.
Af denna morgon fäst ett löfte blott
Om herrlig dag, om sommarns rika fägring —
Hur fylls af den ej själens öde kamrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
