Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Lyriska bikter.
Adlcrcreutz.
Pä flacka fältet låga hyddan stod,
Som famnade din vaggas trånga verld.
Men när Du trädt derur, en gränslös rymnd
Sig vidgade för djerfva ynglingsblicken.
Och den ej fann en måttstock, hvilken mätte
Det afstånd, som emellan låga jorden
Och molnens luftslott spänner ut sin båge.
Din håg snart tyckte intet mål mer satt
Så högt, att den ej oförväget dristig
Dit vågade sin närmsta önskan sända.
Men, obekymrad om dess framgång, sörjde
Du icke längre, när ett hopp slog felt,
Än Du dig gladde, då det stod vid målet.
Ej stor din kunskap var: så ej Du kände,
Att faror finnas, dem ej lejonmod
Och bjömaramar ensamt kufva mäktat.
Ej djupt din visdom trängt: så ej Du visste,
Att det kan löna mödan spara lifvet,
När striden knyter omkring det sin famn.
I mörker sveptes Sveas släckta sol,
Och stigarne derunder villsamt slingras.
.¿Hvem leder stegen, dit de vändas borde?”
Så sporde mången; men ej Du likväl.
Din väg Dig förde dit, der täta massor
Förkunnade, att fienden var starkast.
Och när de ljusnade, blef det dig lätt
Att veta, hvart du skulle styra kosan. — —
Det regemente, som bar stolt ditt namn
Och samlat sig omkring din fana, föll,
Då Du, sjelf fjerran, ej det stöda kunde,
Föll djupt — men ej i ärans öppna armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
