Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock högre reste sig ännu ditt mod:
Det trodde sig förslå, om det ock gällt
Att knyta hop ett brustet berg, en jord,
Som remnat, eller till att stödja
En thron, som lutade till hjclplöst fall.
Allt tätare slog blixten ned. Den lyste
Med dyster blodfärg hemskt hvar afgrunds djup,
Som hotade att sluka folk och land.
Nu drefs Du, vaknad, bort ur kjeltedrömmens
På möjligheter rika landamären.
I skenberöfvad visshet verkligheten
På undergångens säkra grund stod fast.
Det svindlade för första gången då
Uti ditt sinne, och ett ögonblick,
Du varsnade, att ett oböjligt mod
Ej gör tillfylles till ett rikes räddning.
Dock nästa gång ett medel ren Du visste,
Men rysligt mer än undergången sjelf.
aDet medlet oundgängligt var, likt ödet.’”
Välan! om ock det värsta måste ske,
Ye den likväl, som det fullborda skulle!
Om Adlercreutz, Du icke ville se
Ur ödets urna dunkla lotten dragen,
Fanns det för Dig dock andra räddnigsmedel.
Likt lejontänder, brutna ut ur gapet,
Ännu ju lågo strödda här och der
På polens isar, några lemningar
Af savolaks-brigaden och utaf
Det björneborgska hjelte-regementet.
Din röst dem skulle samlat. Dig de följt
I hjeltedödens famn, der inga skiften
Mer hade hotat Er, J räddade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
