Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som åt hafvets örn på vilda klippan,
Fjerran nndan klagoskrän och tårar.
Fosterjorden skall i troget hjerta
Gömma dina sånger och ditt minne —
Kärleksfull, så länge Songaris klippstrand
Slår sin famn kring fjärden, i hvars spegel
Du såg solen först, — som vinden suckar
Vid den graf, der du får ensam hvila.
Som du sjelf din gamla moder ärat,
Skall din ära fosterjorden älska.”
Svanens stämma tystnar. Sångaranden
Frigjord sväfvat hän på sångens vingar.
Guotaf- Aminoff.*)
Det känns så kallt. — Men kulna ilar komma
Nu från den kust, som solen till sitt bröst
Har tagit huldt, der vår i evig blomma
Bär gyllne frukter af en mogen höst;
Der menskor blott och menskoverken falla,
Likt vågen följd af vågen i ett haf;
Men bland ruiner jubeltoner skalla,
Och frisk cypressen lefver på livar graf.
Dock en der öppnats nyss, hvars sår förbinda
Naturen, helande, ej hunnit än.
Hvar blomma ligger än deri i linda,
Och fågelsången sörjer stum på den.
Italiens jord, fast van att till sig rycka
Så mången ädel främling, hvilken gått
*) Grefve Gustaf Aminoff afled i Venedig den 28 Oktober 1838.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
