Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhoppningsfull att söka lif och lycka,
Nu famnar häpen bytet, som den fått.
Ty fast det öde, kulna Suomi födde
Den son, hvars dödsbud kalla vinden bär;
Mer varmt i södern ej ett hjerta glödde
Än det, hvaråt en graf blott reddes der.
Ej för allt skönt, som andas uppå jorden,
Har högre klappat någon sydländsk barm
Än denna, närd bland drifvorna i norden,
För allt det ädla städse lika varm.
Hur mången gång han smög sig undan glansen,
Som kring hans bana lekte tidigt ren,
Och gick att samla blad till lagerkransen
Vid forskarns tysta lampas midnattssken!
Hur stämde han ej in förtjust i sången,
Som djupt från själen gick, till själen hann!
När han till lagerns, sångens lund var gången,
Hans rika hjerta i sin eld förbrann.
O! denna eld var mäktig liksom glöden,
Som pustar i ditt bröst, Italien!
Den ammar lifvet tyst, men äfven döden,
Som bryter banden uti skapelsen.
Fastän ett lån af goda makter gifvet,
Den tycks af hemska andar blott ett lån,
Som kräfva, att det gäldas snart med lifvet,
Och uti hoppets tempel öfva rån.
Hvar finns en bygd, der deras bistra vrede
Mer harmfull synes leka än i vår?
De ryckte bort från hemmet Rabbe Vrede
Och återgåfvo honom först — på bår.
Hesperiens alla blommor fåfängt flämta
Sin ljufva balsam i livar andedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
