Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då slog, midnattslik, din afskedsstand
Uti morgonstunden för densamma.
Rik den var dock: att förlora ju
Egde den en sådan länk, som Du
Redan var och som Du kunnat blifva;
Och om sorgen växt till jätte nu,
Hoppet växt ock stort, det Du hann lifva.
Sorg och glädje väga ock ej jemnt:
Om vårt hjerta klappar nu beklämdt,
Har det klappat mången gång af glädje:
Från en framtid, stundens nyck bestämt,
Vi till evighetens framtid vädje.
Glad Du talte, Viktor! om vår färd
Hän till söderns sköna blomsterverld,
Dit i tanken förr vi gått så ofta.
Nu jag vet — af dödens vinkar lärd —
Hvarest dessa blommor för oss dofta.
Emil Scderling.*)
i •j’
Varma hjerta, har Du suckat ut?
I din lefnadsmorgon rymdes mycket:
Dagens början, middag, dagens slut
Sammanträngdes i det brutna stycket,
Som utur din lifstids sammanhang
Under qvalens tryckning tidigt sprang.
*) Alled såsom student 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
