Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem förtjente lefva, om ej Du!
Ej så fromt som ditt här fanns ett sinne;
Som i sjelfva himlen lekte ju
Menskans stilla englafrid derinne,
Trifdes der, som från sin modersfamn
Flyttadt barn trifs i sin vaggas hamn.
Derför Du förtjente ock att — dö:
Om ock jordens dalar kunde värmas
Af en evig sommar, kall som snö,
Jord, du tycks, då själens vingar närmas
Mot den himmel, hvilken värmer dem,
Som en biltog son värms i sitt hem.
Allt det bästa, verlden än har qvar,
Alla löften utur himlens sköte
I din blick, så vemodsfull som klar,
Och uppå ditt anlete stämt möte:
Verlden gaf sin ädla sorg; sitt hopp
Himlen gaf. som sorgen reste opp.
Blef din smärta lyftad hän till Gud?
Har till glädje ombytts i Hans strålar
Hon, din barndomsvän, din ungdomsbrud?
Verkligt vardt för Dig, hvad hoppet målar:
Annars vore detta blott en dikt,
Svekfull, såsom hycklarns falska bigt.
Jorden glömmer Dig, som Du den glömt.
Ack! om jorden kunde minnas annat.
Än de storverk, hvilka man berömt,
Och de storverk, dem man har förbannat;
Sinnen rena, som ditt sinne var,
Då i minnet skulle föstas qvar.
Sekel lysta utaf andens ljus,
Fostrade af fromma fäders lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
