Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som, när ban i den finska mullen göms,
Ett fosterland har fått, har blifvit finne.
Till varma hem man skyndar innan kort
Från boningen, som lemnas tom och öde —
Sen värden tidigast ur den gått bort —
Mer än det rum, man invigt åt den döde.
Och ljusen släckas för att aldrig mer
Upp till den bädangångnes ära tändas.
Är det en bild, man i de släckta ser,
Af detta lif, som tyckts så spårlöst ändas?
Nej, nej! Det lifvet länge lefva skall,
Fast, hvad som tillhör jorden, jorden tager.
Nu när den dödes lefnadsdag är all,
Hans lefnadsmål först fått sin rätta dager.
Fast ensligt han i lifvets skiften stått,
Liksom ett ensamt träd på kala heden,
På framtidsmark hans varma hand dock sått
Ett frö, mer skönt än blomstrens uti Eden.
I lastens lustgård, på en syndig jord
Skall resa sig den helgedom, den fromma,
Hvars inskrift blifver Herrans eget ord:
^Förmenen barnen ej att till mig kommaI”
Du oskuldens asyl! när upp du siår
Din port, en helig kungsväg bygd är vorden,
Der barnahjertat till Guds himmel går
Och blifver värdigt himlarne på jorden.
Och barnets själ här ingår ett förbund
På förhand ren med lifvets goda makter,
Fastän hon står ännu på fridlyst grund
Och ej tycks tarfva hägn af trogna vakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
