Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det förbundets kraft skall än stå fast
Derute, hvarest strid och ofärd råda,
Der hjertan, offer för brådmogen last,
Ej ens det goda känt, som de förråda;
Der ungdom qväfts uti förderfvets famn,
Förrän att lefva den ännu hann börja,
Och samvetsfriden blir ett bortglömdt namn
Och lifvets uppgift att sin lycka sörja:
Der brottslingen, med rätt, för sina brott
Ej främst sig sjelf, men ödets väld anklagar
Samt detta samfund, som så kallt försmått
Att sprida solsken på hans barndomsdagar;
Der modren ej välsigna kan sin son,
Och dottren hörs sin fader vildt förbanna,
Och barnets blick ren röjer helgerån
Och lyser hemskt en tidigt brännmärkt panna.
Men, slägte efter slägte, dessa små,
Dem enslingen som barn vill adoptera,
En kost för lifvets vägar skola få,
Som, blott ett barnarf, ej vinns se’n mera.
När i de spädas fromma glädjetår
Sig himlens englar saligt kunna sola,
Ej bättre minnesvård en dödlig får
Än den, som rests af—^Sedmigradskijs skola.10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
