Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Du ej säg, hur på, livad här vi velat
Med trofast sinne och med redlig håg,
En uppblåst hätskhet ilskefullt har skelat,
Och smädelustan, lika vrång som låg,
Till riddare uppå vår mannaära
Gång efter annan i vårt iand sig slog.–––––-
Men allt det der Du nogsamt re’n hann lära,
Förr än sin sista suck ditt hjerta drog.
Att detta se på nytt ej mödan lönte.
Och godt det var, att oj din ädla barm
Af verldens ondska ännu mera rönte.
Den undslapp så att fyllas upp af harm,
Som skulle bortträngt tron på menskoadel
Till illusionens töckenhöljda verld;
Den blef ej hård — ej blott mot hån och tadel,
Men ock mot äran, som är mannen värd.
Men om Du vann, så hafva vi förlorat;
Ilvarenda qväll, som följt din sista stund.
För minnets blick din skugga har förstorat,
Der tom din plats står i vår brutna rund.
Kär midt bland lifvets stormar och dess skiften
Godt råd är dyrt, och ingen råda kan.
Med dubbel sorg vår saknad går till grifteu,
Hvari göms den, som råd för allting fann.
Och när en dumhet kommer upp till välde
I mängdens själ och ondskan i dess blick,
Vi minnas dessa qviekheter, Du fälde
Likt kröningsmynt omkring Dig, livar Du gick;
Och oförarglig hopen svnes åter
Och verlden mindre ondsint än hon är; —
Men nästa stund på nytt oss känna låter
Vår brist på glädje, se‘n Du ej fins här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
