Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur stor ock dina vänners sorg må vara,
Hvad är dock den emot ditt hela lands,
Som med din lefnadsgnista hädanfara
Såg löftet om en oförgänglig glans!
Upp till de högsta bland naturmysterer
Du ville tränga med din siarblick,
Och jord och himmel egde inga sferer,
Dit ej din fråga lika dristigt gick.
Men när Du hoppades att frambefalla
Den tafla, solen på sin guldgrund väft,
Naturen afundsjuk lätt slöjan falla,
Och forskarns snille vardt vid fallet qväfdt;
Och fåfängt väntar verlden att från polen
Få än sig hemligheten anförtrodd,
Som gömmes under fläckarne i solen.––––––-
Ditt snilles verld står nu här obebodd.
Solförmörkclöerna den 15 Marö 1848 och 1858.
Hvi spökar nattens vålnad i den rymd,
Som bort belysas klart af vårens dager?
Hvad sörjer solen, som af skuggor skymd
Från ljus och herrlighet nu afsked tager?
Såg hon en stjerneverld, den hon haft kär,
På fästet skakas och mot djupet svigta?
Skall af planeter en förvillad här
Mot den, som gaf dem dag, ett anfall rikta?
Det måste vara stort, som väcker sorg
Hos den, som sjelf kring verlden glädje sprider:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
