Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och derför når till solens gyllne borg
Ej någon suck från menskors jord, som lider.
Ej solen mins, hvad Finland mins så väl:
Det sår, som slogs på finska tankens panna
I dag för tio år se’n. — Och likväl
Vid vår förlust tycks solens minne stanna.
Och skäl hon skulle ha dertill: ty då
Ju slocknade den blick, som klarast trängde
Från nordens midnatt dit, der solar gå,
Och nedbröt töcknen, som dess forskning stängde.
På denna dag Nervänders öga brast,
Som var en sol för dessa dunkla trakter
Och utgjöt ljus med hvarje ögonkast
Och räknades bland ljusets stora makter.
Han var en man, som manligen förstod
Att blifva allt, hvad här han kunde blifva;
Som hvarken klenmod eller öfvermod
Af stundens ställning lät sig föreskrifva.
För evigt han är borta. — Men din dag,
O sol, snart herrligare åter brinner;
Förgängelsen, som här är hvardagslag,
Så fort till Er, J höge, upp ej hinner.
Dock, om långt lif vi tigge ej; som män,
Liksom Nervänder, vilja vi blott lefva
Och på vårt land ej samka nesa, men
För ljus och sanning der friborne sträfva.
Som han må vi förstå, att, om vårt land
Skall aktning få, vi oss högakte sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
