Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men helst ändå jag ville Dig få skåda,
Du morgonrodnad öfver (¡vallens strand:
Och derför glad jag ilat att Dig båda
Din lycka, tecknad af en högre hand.
Liksom Aurora stänger hemska borgen,
Der mörka skuggor lydde nattens lag;
Så blir för Dig ett minne endast sorgen,
Och ljus som Irans är din framtidsdag.
Dig ödet gaf, hvad blott åt få blef gifvet:
Din åsyn spridde sällhet, hvart Du gick;
Och, bortsmält, nedföll bördan utaf lifvet,
Hvart helst Du sände ut din sköna blick.
Hur ofta flöt ej ur ditt milda hjcrta
Till bleka qvalet lugnande din röst!
Och hvar Du hörde klagorop af smärta,
Der följde eko utaf lijelp och tröst.
Du lycka gaf. Och den skall vända åter
Ljuft till din barm, sitt goda ursprungshem.
Hvart öga, som förklaradt mer ej gråter
Skall torka tårar, om Du gjuter dem.
Ur mig din goda engel till Dig talar,
Fast nu en dödligs språk, fast brutna ord:
Ej ljuft som annars — såsom näktergalar
Bland rosor sjunga öfver österns jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
