Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandrarn vet ej, om den ljusning, hvilken
Spelar ljuft på alltets alla strängar,
Ifrån det förflutna strömmar eller
Gjuter sig ifrån den dag, som stundar;
Och han glömmer att derefter forska.
Dystert stirrar minnet, då det sväfvar
Öfver öde rum förutan stundens
Glädje, utan framtids hopp: en vålnad
Blott af lifvet, hvilken ej får dö.
Än vårt minne är likt sommarnatten:
Kan än höra jublet, hvilket klingar
Ur naturen och ur menskohjertat.
Men när natten mörknar, höstens stormar
Blåsa rifna bladen bort ur kransen,
Som af minnets sommarstunder flätats:
Tro, att detta blad har sökt en fristad
I din bok och hägna der det troget,
Fast en främling då bland glada minnen!
Uti Nilö Henrik Pinclloö album.
Ju mer mot aftonen det lida hunnit,
Blir nigrum färgen, hvilken makten tager;
Men från ditt album ej den färg försvunnit,
Som åt ditt lif gaf all dess bästa dager.
Dess blad ännu af målarns färger värmas,
Och sång och dikt vid deras sida andas;
Men af sin rot de till hvarandra närmas,
Och allas skilda doft till slut dock blandas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
