Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty roten är den Yänskap, sjelf Du gifvit,
Och den, Du med dess rensta guld betalat:
Ur den musiken, färgen, ordet skrifvit,
Och endast sanning sjelfva dikten talat.
Men konstens barn derjemte tacksam mindes
Det hägn vid Auras stränder, Du dem skänkte,
Då deras stig ännu var der den blindes,
På hvars behof af ledning ingen tänkte.
På breschen stod Du ensam, oförtruten
Försvarande det skönas svaga fästen:
Och aldrig sågs din varma hand då sluten;
När tömd var handen, hjertat än gaf resten.
Att allt förgängligt är, Du nogsamt pröfvat,
Som olyckstyngda staden, der Du föddes;
Men hvad helst lyckans nycker från Dig röfvat,
Din tro på konstens makter ej föröddes.
Vid sitt ditt minne hon ock derför fäster,
Och ej hon låter glömskans makt det döda,
Som denna hops af lifvets snyltegäster,
Hvars enda konst sig röjt i smaklig föda.
En klen valuta är väl hela ståten
Af Finlands pris för de der tvänne slotten,
Som gåfvos af din farfars far på båten,
När konung Carls ^musik” han hörde: — skotten.*)
*) Lockad af Carl den tolftes hjelterykte, öfvergaf en
genue-sisk ädling, Pinelli benämnd, sina två palatser och allt öffigt gods
i tädemestaden. Sedan han i med- och motgång följt konungens
fanor, blef han stamfar åt den finska slägt, som kallade sig Pinello.
I Genua qvarlefver det primitiva namnet ännn i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
