Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med dina glädjetoner häda
Dem, som mistat fröjd och hopp och tro.
Dö du måste, ty du lära bör,
Att mer stark än lifvet är dock döden:
Att ej någon här ostratlådt stör
Denna dyrkan, som vi egnat nöden;
Hon, blott hon har rätt vår ömhet kräfva;
Blott i hennes tjenst är godt att sträfva ■
Utom henne intet mer oss rör.
Dö du måste, ty du intet kan
Annat än att lefva och att sjunga;
Men i dessa tider måste man
Lära sig att bära dagens tunga:
Den, hvars gagn ej kan med betsmau mätas,
Ej förtjenar äta, men att ätas;
Och du aldrig sådde eller spann.
Dö du måste: det är stundens bud.
Och man nog skall detta åtlydt göra!
När din glada visa prisar Gud,
Såras deraf menniskornas öra.
Ingen nu kan älska fosterlandet,
Som ej från dess sår bortrycker bandet,
Ej dess framtid klär i sorgens skrud.
Dö du måste! Domen är dock sträng
Nu då sjelfvå bergen börja grönska,
Och då rösterna från fjärd och äng
Oss till vårens ankomst lycka önska,
Och naturens barm oss hviskar: hoppas!
Nu då döda blommor åter knoppas,
Nu då grafven bytts till blomstersäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
