Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dö du måste; men dig tackar jag,
Om ock ingen ann. för dina såuger:
När ur menniskornas anletsdrag
Bröto fram blott harm och sorg och ånger.
Ljöd ur sången hopp om bättre tider,
Tro på seger efter hårda strider,
Och att natten vika skall för dag.
Den förota lärkan 1S6S.
I.
Du vågat, hvad här knappt någon nu mer
Får våga: du vågar att hoppas!
Du tror på en himmel, som vårligt ser
Med ljusblå ögon till jorden ner;
Du tror, att rosen skall åter knoppas.
Kanske sem du flyttade till en trakt,
Dän värme och ljus aldrig jagas,
Dig ingen vink af ryktet har sagt,
Att i din hembygd herrskar en makt,
Som vill, att vårt hopp skall afdagatagas.
Dess härold är hunger, dess budkafvel död,
Som bådar upp man utur huset.
Här talas om intet annat än nöd,
Och sönderbryta vill man de stöd,
Som lyftat vår ande förr ifrån gruset.
Du söker det falt, der ditt bo låg gömdt,
Men i menskors bo kallnar härden.
Du mötte ett slägte till undergång dömdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
