Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen sig att hafva sett påminner;
Och med ängens täflar åkerns prakt,
Uppenbarande naturens makt,
Der blott vanmakt menskokraften syntes.
Ömkansvärdast sig vår svaghet röjt
Dock i denna klagan utan gränser,
Som ju mera axens guld sig höjt
Och i lians blanka spegel glänser,
Desto segare frambar till torgs
Vår förtviflans missljud och vår sorgs,
Glömsk af fädrens mod och af vår Herre.
Då guldfågeln hördes än en gång,
Han, som var så kär för våra fäder;
Vemod röjs väl äfven i hans sång,
Men derjemte hoppet, som sig gläder,
När det anar, att Guds starka hand
Än sträcks hägnande till dessas land,
Som vi ärft — ej skuldbetyngdt af klagan.
Men gengångar-sången bortdog snart,
Som den kom, När den sig höra låter
Nästa gång, då skiner vårsoln klart
På ett slägte, som lärt hoppas åter.
Hvem af oss skall höra få dess ljud?
Det vet ingen, det vet endast Gud,
Han, som vet, hur vi mot Honom knorrat.
Ydrt haöardöpel.
Vi stå liksom kring en farao-bank
I denna vår vrå högt i norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
