Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det blef dag, blef qväll igen:
Stolt på sin plats stod granen än,
Fast nt sin granna roll hon spelat.
Hvad af dess ljngna frukt fanns qvar,
Den ena och den andra, tar,
Tills plundringen det sista delat.
Derefter granens lif blef kort
I salens prakt. Hon vräktes bort.
För skogens dankel som för ljuset
Förlorad, hemlös, utan rot,
Ett mål för hån, ett rof för hot,
Af dödsköld väckt från glädjeruset.
I ’nö begrafven står hon grön
Likväl ännu, allvarligt skön
Som en cypress i söderns lunder:
Men dotter af vår dystra nord,
För sken och glitter icke gjord,
Från skogen tagen, gick hon under.
Flugan i Novembernatten.
Det blir omkring mig allt mer tyst,
Och ljusen, hvilka lustigt lyst
Med mattad låga tröga brinna:
Det är, som när ett vattenfall
Har störtat ner och ser sitt svall
Med jemnad yta saktligt rinna.
Men fastän här ej rörs en själ,
Blir bruten tystnaden likväl;
Dock detta brott mot nattens hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
