Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det, som, adladt blott från stoft och sand
Till lif af Gud, till stoftet återvänder.
Men den, åt hatet tempel bygger opp
Uppå all kärleks sörjande miner,
Som mördar sanning, qväfver ofödt hopp
Och för till helvetet vårt lefnadslopp,
Är stark, som intet, hvarpå solen skiner.
Den 9 Oktober 1852.
Till ett graöitrd.
Välkommen, vårens unga förpost! Mild
Ur grafvens rike, jorden, fram du stiger.
Uti din gröna drägt, en hoppets bild,
Du blickar glad, der striden rasat vild,
Och sjunger segerhymner, fast du tiger.
Jag helsar dig med fröjd, liksom en mor
Det första ordet af dess dotter stammadt.
Som ordet vittnar, att ej stumhet bor
I barnets själ, du ordet oss förtror
Af gåtlikt lif, det djupa krafter ammat.
Att höstens segervinning är förbi,
Att våren ifrån vintern spiran rycker,
Att fläkten öfverröstar stormens skri,
Och att naturen, nr sitt fängsel fri,
Emot sitt rika bjerta ljuset trycker;
Du bådar detta allt; tror sjelf derpå
Och gjuter in din tro i själ och sinne*.
Och lika stark som fästets azur blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
