Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och himlens guldmoln kan du, svaga strå,
Ur menskobarmen tränga dystra minnen.
Förtrampadt, snart du står väl mer ej grönt
Och lemnar, vissnadt, inga spår i sanden.
Men samma lott har stads ju allting rönt,
Som först bebådat något stort och skönt
Och nya vårar lofvat först åt anden.
Du glöms, men år dock större heder värd
Än mycket, prisadt högt af tusen munnar.
Du sänds som förbud af en vaknad verld,
Och fast ej evighet dig blef beskärd,
Du likaväl ett evigt lif förkunnar.
Maj 1853.
Mordbranden l£54.
i Fragment.
Se mot norden! Blodröd är dess himmel
Lik ett slagfält, hvarpå tusen stupat.
Dröjer solen qvar i midDattsstunden
För att eldröd båda hemska dagar?
Springa norrsken opp ur vinterdvalan
För att i naturen gifva tecken
Till förstöring, vild som vinterstormens?
Nej, i hoppets högtidsdrägt naturen
Blomstersmyckad andas varm som bruden.
Då hon lyss till stegen af sin brudgum.
Högre slå naturens alla pulsar,
Lifvet vill på några stunder vinna
Åter allt, hvad långa dvalan borttog,
Samla kraft för sommarns ljusa fröjder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
