Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sen med afund lyckans falska spel,
Som åt de höga gifver vinst ock — fel,
Men åt er, arme, brott och agg — till föda.
Men stiger nöden i de rikes slott
Och störtar det, som stod så högt, till jorden,
Och lemnar hög, på gruset, sorgen blott,
Då blir de armes hjerta åter godt,
Och deras like år den höge vorden.
De hafva känsla för hans bittra nöd,
De hafva för hans smärta varma tårar:
De känna, att ej bristen blott på bröd,
Men bjertats lidande och vänners död
Ett vapen fått, som hvarje väsen sårar.
Så olycksödet, då det nederlagt
Ett kufvud, som bars stoltare än alla,
Och böjde styrkan för en högre makt,
Och klädde från den rike all hans prakt,
Kan frid, försoning, ömhet frambefalla.
Den arme ser ej mer en vederpart
I handen, drabbande oss alla lika.
Och hvad af lyckans nycker åtskildt vardt,
Den modersfamn förenar underbart,
Som smärtan sträckt till fattiga och rika.
När sorg blir stjernan på vår lefnads stråt,
Och skyggt vi gå, som ^frestkarln71 går vid stafven,
Och Ögat får sin klarhet blott af gråt,
Och de, som bott tillsamman, skiljas åt,
Och såsom hem oss väntar kalla grafven:
Då sjunker lyckans höjd mot jemrens dal,
Som berg mot dälderna, när jorden remnat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
