Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska folket sjelft är — veteranen.
Mera sår han bär, än sagan mins;
Dväljs i nordens sista vrå likt svanen,
Som blef efter och af isen binds.
Öde mark till fosterjord han danat,
Hyddor byggt, der vilddjur dittills födts:
Väg åt menskor och åt bildning banat. —
Blir hans lön att svälta nu till döds?
Nej! Så höres en förenad stämma,
Ljudande från alla håll i nord:
Ej hon stigit starkare här hemma,
An från grannars hjertan hon blef spord.
Om de förr till veteranen varit
Vänner eller ej, det lika tycks:
Ofvan maningen af allt, som farit,
Främst bebjertas endast hans betrycks.
Dock ett annat man likväl ej glömde:
Veteranen vist sig aktning värd,
Om bland vänner eget blod han tömde,
Om sin fiendes drack ut hans svärd.
Fattig var han, men man lita kunnat
På hans vilja liksom på hans ord:
Derför ingen nu åt nöden unnat
Att på honom lömskt begå sitt mord.
BeöVärjelöe.*)
Hemska främling allt från Ganges strand,
Hvad har dn väl otaldt med vårt land?
*) i sintet af Juni 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
