Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan landet till en gräf förvandlats
Dit nationen lik en skendöd nedtryckts.
Och jag knorrade uti mitt bjerta,
Att jag lenmats ensam öfrig blifven
Som en bruten vård att stå på grafven,
Der mitt land sitt hela folk förvarat.
Ocb till jord ocb himmel bad jag häftigt,
Med förtviflans kraft: jag bad till himlen,
Att den måtte med sin tyngd mig krossa;
Bad, att jordens djup mig måtte sluka.
Mäktig såsom åskans röst, dock ljuflig
Såsom vestautläktens aftonbön, då spordes
Rösten, hvilken till mig talte detta:
^Vill du dö, på det ditt folk må lefvaV
Vill du falla, att det upp må stånda ?”
Och jag svarade med högtidsglädje:
(¿Om än tusen lif jag egde, gerua
Jag dem alla bjöde till ett offer
Att mitt folk dermed ur dvalan lösa!“
,_,Ske dig, som du önskar det!” ljöd svaret.
Och då tyckte jag, att dvalans boja
Glänste först och bortsmalt sen från folket;
Tyckte dettas ögonljus, förklaradt,
Flyta samman med det morgonljuset,
Hvilket nytändt strålade på Finland.
Frigjord, segersäll i detta ljusbad
Uppå dödens kallelse jag bidde,
Som ett bud från älskade man bidar.
Fåfäng var min längtan dock, och sorgsen
Stod jag ensam snart i glades hvimmel,
Sorgsen vaknade jag än, då drömmen
Svann, som lofvat, att jag kunde köpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
