Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mitt lif, mitt folk från dvalans tryckning.
Glädjen återvände först omsider,
Sen jag drömmens djupa mening fattat:
Lefva för ett folk är den blott värdig,
Hvilken finns beredd att dö för detta.
Jag tackar Dig.
Jag tackar Dig, mitt finska fosterland!
— Ej derför ensamt, att Du gaf mig lifvet,
För Dig jag ödmjukt tacksam böjer knä.
Den gåfvans börda kändes ofta tung:
Och när Du öppnar tyst din modersfamn
Att lyfta från mitt hjerta bort dess tyngder,
Med bleka läppar dubbelt tacksam jag
Dig kysser, hulda, finska fosterjord!
Och jag dig tackar dock för lifvets lån:
Du äfven mig skänkt sköna högtidsstunder,
Af hvilkas strålar genombrutna, töcknen,
Som villande och ödsligt lägrat sig
Omkring min banas synvidd, nederfallit.
Hvad egde Du väl, armaste bland länder.
Att skänka åt din son, hvars sorgesuck
Af tacksamhetens glädje öfverröstas?
Du gaf mig kärlek, kärlek till Dig, moder!
Och derför, att Du var så glansberöfvad,
Så bortglömd af naturens gunst och häfdens,
I skymningen förlorad mellan skuggor,
Som dystert stirra från ett nattligt fordom
Och från en framtid, hvilkens tunga slöja
Ej någon siarblick kan genomtränga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
