Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller kommit till insigt i nödvändigheten att antingen
öfver-gifva denna lära, eller ock förneka medvetandets möjlighet,
det låter förklara sig deraf, att han icke i sin uppgift hade
någon anledning till en sådan utveckling. De föregående
philosopher, hvilka han ville vederlägga hade icke i
medvetandet, utan i det sinnliga medvetandets objekt, den i tiden och
rummet varande verlden velat finna en oföränderlig och af
medvetandet oberoende verklighet. Sedan Protagoras vid
vederläggningen af deras åsigter på det sätt, som ofvan är
an-gifvet, hade kommit till förnekande af skilnaden mellan sann
och falsk kunskap, så kunde han icke mera erkänna något
theoretiskt intresse. För honom återstod då det praktiska
intresset såsom det enda berättigade. Om de praktiska
be-stämningarne gäller enligt Protagoras lika väl, som om de
theoretiska, att de äro vexlande, och att de endast i och
genom sitt förhållande till menniskan ega giltighet och betydelse.
Det, som ieke af medvetandet omedelbart kännes såsom ett
godt, kan följaktligen icke heller vara ett sådant. Härmed
är menniskan frigjord från all yttre auktoritet och förd till
insigt i nödvändigheten att i sig sjelf söka
bestämningsgrun-den för sitt handlande. Genom denna insigt är väg bruten
för en sjelfständig philosophisk undersökning om det goda.
Men ehuru det sålunda lyckats Protagoras att undanrödja de
hinder, som beroende af auktoritet lade i vägen för en sådan
undersökning, blef han likväl sjelf genom antagandet af
alltings vexling hindrad från hennes företagande. Då detta
antagande upphäfver allt medvetande, så kan medvetande om
det goda icke finnas. Men äfven om man antager
medvetandet såsom den enhet, hvilken sjelf icke vexlar, ehuru inom
henne alla bestämningar vexla, så kan dock intet i någon
mon varaktigt godt finnas, utan det goda måste i samma
ö-gonblick, som det är ett godt, blifva ett ondt, eller om
vex-lingen tänkes såsom absolut, redan vara ett ondt. På samma
sätt skulle ock det onda vara ett godt i samma ögonblick,
som det äp ett ondt. Skilnaden mellan godt och ondt skulle
då lika väl, som skilnaden mellan sannt och falskt, försvinna,
emedan alla bestämningar på samma sätt förhålla sig till
subjektet. Men Protagoras har icke utdragit denna slutsats. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
