Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har tvärtom med stöd af den omedelbara erfarenheten
anta-git bestämningarne i praktiskt afseende stå i olika
förhållanden till subjektet och således antagit en skiload mellan godt
och ondt. Då han nu skulle angifva, hvad det goda var, så
inskränkte han det icke ens till det goda, som står i
förhållande till det sinnligt kännande subjektet, nemligen det
angenäma, utan antog det vara det nyttiga, hvilket, såvida det
icke kan fattas utan beräkning af förhållandet mellan orsak
och verkan, mellan medel och ändamål, förutsätter ett på det
sinnliga riktadt förstånd. Huru mycket detta strider mot
läran om alltings vexling är påtagligt.
Ehuru Protagoras förklarade förnimmelserna vara det enda
verkliga, så fanns dock ännu hos honom en återstod af yttre
verklighet. Då han antog förnimmelserna irke vara något
annat än förhållanden till subjektet, så behöfde han något, hvars
förhållanden till subjektet förnimmelserna skulle vara. Detta
angaf han vara den evigt vexlande materien (vXfj). Men,
ehuru materien sålunda var en nödvändig förutsättning för
det verkliga, så erkände Protagoras henne dock icke vara
verklig i och för sig. Hon var blott det möjliga, som kunde
vara på alla sätt, men först i sitt förhållande till subjektet
blef på ett visst sätt och derigenom blef verklig. Det må
nu medgifvas Protagoras, att materien sålunda fattad icke är
verklig i samma mening som förnimmelserna, men i någon
mening måste hon likväl vara verklig, såvida hennes
förhållanden till subjektet skola vara verkliga. Att det icke i
någon mening kan finnas en yttre verklighet, har deremot
Gor-gias fullständigt ådagalagt. Han visade, att en af
medvetandet oberoende i rummet varande verklighet, hon må tänkas
såsom evig eller såsom uppkommen, är en ren motsägelse.
Men om ock Gorgias upptagen af sitt kritiska behof kunde
stadna vid det negativa resultatet, att intet är, så måste dock
efter detta behofs tillfredsställande behofvet af verklighet åter
blifva kännbart och drifva till undersökning, om man icke i
medvetandet egde den verklighet, som utom detsamma icke
kunde finnas.
Cyrenaikerna, hvilka af Sokrates lärt att i medvetandet
finnes ett innehåll, som icke förutsätter något yttre, ombil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
