Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då de sinnliga bestämningsgrundarna aro. till antalet
o-ändliga, så blifver ock den process hvarigenom de skola
upp-häfvas oändlig. Men äfven om man antager detta mål vara
vunnet, så är det klart, att frågan om förnuftets fullständiga
verklighet återkommer. Förnuftet har genom det sinnliga
innehållets upphäfvande blifvit en form utan allt innehåll, ed
lag, som ickp för något är bindande, en vilja, som icke vill
något. Förnuftets overklighet blifver då alltför påtaglig för
att kunna förnekas. För att vara verkligt förutsätter således
det praktiska förnuftet ett innehåll, och då intet annat
innehåll finnes än det sinnliga, så måste ett sådant finnas såsom
föremål för det praktiska förnuftets verksamhet. Det
praktiska förnuftet kan å andra sidan icke i det sinnliga vara
verkligt, och måste således af sitt föremål vara inskränkt. Till
en fullständig verklighet’ kommer det praktiska förnuftet hos
menniskan aldrig. Förnuftets fordi an måste då inskränkas så,
att af menniskan blott fordras att hon mer och mer skall
närma sig målet, som är förnuftets fullständiga verklighet.
Om således förnuftets fullständiga verklighet hos menniskan
icke kan fordras, så blifver det nödvändigt att undersöka,
huruvida fordran, att förnuftet skall i hvarje ögonblick vara
till en viss grad verkligt och föras till en högre grad af
verklighet innebär någon motsägelse, och om menniskan, i fall
denna fordran uppfylles, verkligen vinner ett tillfredsställande
godt. Att förnuftet i hvarje ögonblick kan till en viss grad
vara verkligt följer af viljans frihet. Friheten är nemligen
förnuftets förmåga att oberoende af alla fremmande
bestäm-ningsgrunder genom sin egen verksamhet gifva sig
bestämningar, hvilka en gång gifna blifva lagar fbr den verksamhet,
genom hvilken förnuftet gifver sig nya bestämningar.
Friheten innebär således en kausalitet efter begrepp ty förnuftets
bestämningar äro allmängiltiga och nödvändiga och således
begrepp. Då nu inom menniskan såsom sinnligt förnuftigt
väsende såväl de sinnliga bestämningsgrunderna, som den
förnuftiga äro till möjligheten gifna, så är friheten den förnuftiga
viljans förmåga att hålla menniskan så mycket oberoende af
de sinnliga bestämningsgrunderna, att de, oaktadt de alltid till
en viss grad inverka, dock icke verkligen bestämma henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
