Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti
och derigenom hindra hennes bestämning efter förnuftet* Aii
denna förnuftets sjelfbestämning är ett godt för mennj$kan
följer deraf, att förnuftet är menniskans väsende. Att
der-emot de sinnliga bestämningsgrunderna kunna vara ett ondi
för menniskan följer deraf, att de icke ursprungligen tillhöra
menniskan, utan äro henne genom fremmande inverkan gifna*.
Att de verkligen äro ett ondt för menniskan, såsn^rt de verk-*
ligen bestämma henne, följer af det sinnliga innehållet5 och
det sinnliga medvetandets förut uppvisade strid mot förnuftet.
Det är häraf klart, att såvida det hos menniskan finnes
någon bestämning, hvilken hel och hållen är gifven i och genom
henne sjelf, så har hon deri ett godt, som icke står i väH
sendtligt förhållande till det onda. Att sådana bestämningar
finnas är välf såsam ofvan är nämndt, ett obestridligt faktum*
men man måste dock fråga, om detta låter förklara sig, och
omöjligheten häraf har Kant sjelf medgifvit. Verkligheten af
en enda sådan bestämning förutsätter nemligen lika väl som
verkligheten af förnuftet såsom enhet af alla sina
bestämningar sinnlighetens totala upphäfvande. Förnuftet kan således
icke ens fordra af menniskan, att någon dess bestämning skall
hos henne vara i något ögonblick fullt verklig, utan måste
äfven i detta afseende inskränka sig till fordran på ett
oupphörligt närmande till detta mål. Denna förnuftets fordran kati
nu icke innebära något annat, än att menniskan måste
motverka det fremmande inflytande, som hindrar hennes
sjelfbe-stämning, och mer och mer närma sig till befrielse från detta
hinder. Detta vill med andra ord säga, att menniskan mer
och mer skulle nedsätta sin sinnlighet från verklighet till
möjlighet, men då det icke gifves någon absolut overklig
möjlighet, och följaktligen hvarje grad af möjlighet tillika är en
grad af verklighet, så kan det sinnliga val nedsättas till lägre
och lägre grader af verklighet, men aldrig blifva blott och
bar möjlighet. Då nu hvarje gräd af sinnlighetens verklighet
inskränker förnuftet till en motsvarande grad af overklighet,
så följer att förnuftet icke kan i någon af sina bestämningar
vara hos menniskan fullt verkligt. Menniskans sedliga
verksamhet skulle i följd häraf vara en oafbruten öftfergång iråa
den ena graden af möjlighet eller verklighet till don andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
