Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisk med verkan är enhet af form och innehäll och
derige-nom ar möjlighet af en bestämd forms enhet med ett
be-stämdt innehåll. Men vi hafva till en början att fräga, huru
en bestämd form är möjlig, eller med andra ord huru den
rena formen kan gifva sig bestämningar eller innehåll. Svaret
måste enligt Hegel blifva, att hon kan det, emedan hon är
ren sjelfbestämmande förmåga eller verksamhet. Den verkan,
hvilken hon såsom sådan frambringar, är dock icke en
verksamhetens bestämning, utan är lika abstrakt, som
verksam-, heten sjélf. Det är den i sig återgångna verksamheten eller
viljan, det rona sjelfmedvetandet. Detta rena sjelfmedvetande
har nu återgått inom sig sjelft genom upphäfvande af den yttre
verkligheten och af den allmänna viljans verklighet eller det
goda. Resultatet af den theoretiske och den praktiske andens
förbindelse med hvarandra, synes alltså närmast vara en
återgång till detsamma, som redan var vunnet genom
förbindelsen mellan den theoretiska idéen och den praktiska. Den
nödvändiga verklighet, hvilken den förnuftiga viljan såsom lag
och rätt antogs ega, har nemligen blifvit upphäfd, emedan
hon icke var det sannt verkliga och goda. Och verklig
förening med sina bestämningar har således sjelfmedvetandet icke
genom naturens sättande och upphäfvande vunnit, utan utgår
ur naturen lika ren, som det i henne ingick. Men likväl
skall nu enligt Hegel ur detta rena sjelfmedvetande en sedlig
verklighet kunna utvecklas. Det skall nemligen hafva vunnit
en större förmåga, genom att upphäfva en mera väsendtlig
verklighet eller med andra ord genom att upphäfva det goda
och dermed äfven skilnaden mellan godt och ondt. Detta vill
nu egentligen säga, att det upphäft all på något annat än
sjelfmedvetandet grundad skilnad mellan godt och ondt och
tillika satt sig sjelft såsom äfven i detta afseende
fullkomligen obestämdt och följaktligen hvarken är ondt eller godt.
Det saknar således alla bestämningsgrunder, men skall likväl
gifva sig bestämningar. Fasthåller man nu sjelfmedvetandet
i denna fullkomliga renhet, så är det ren abstrakt möjlighet
och kan då icke få några bestämningar, såvida det icke är
förmåga att utan alla bestämningsgrunder gifva sig
bestämningar, eller med andra ord, såvida det icke gifver sig dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
