Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin egen skuld, det vill säga för att vara verkligt etler
verksamt, och i detta fall måste likasom hos Fichte hvarje
verkan eller föremål blifva en gräns eller inskränkning för
verksamheten och såsom sådan måste verkan återigen för
sjelfmedvetandets oändlighets skuld upphäfvas. Detsamma
gäller,^ om vi i stället för sjelfmedvetandet insätta viljan eller det
goda, och i stallet för objektet eller verkan det onda.
Objektet måste nemligen, såvida det är en grans eller ett hinder
för den rena sjelfverksamheten, vara det onda. Fasthållandet
af den rena sjelfverksamheten såsom grund till sjelfmedvetan-*
dets bestämning föser sålunda tillbaka till den Fichteska
ståndpunkten. Vill man åter antaga, att sjelfmedvetandet icke är
rent abstrakt möjlighet, utan en mer eller mindre bestämd
möjlighet, så strider detta mot antagandet af andens oandliga
subjekti vitet, hvilken såsom det ofvan visat sig, upphäfver all
sådan möjlighet. Skulle man slutligen vilja antaga, alt anden
på denna ståndpunkt ännu icke upphaft ullt yttre och således
kan bestamma sig i förhållande till det ännu återstående
yttre, så råkar man återigen i strid med den oandliga
subjektiviteten, som utesluter möjligheten af allt förhållande till ett
yttre och all bestämbarhet genom ett yttre, och endast
med-gifver möjligheten af bestämbarhet i och genom sig sjelf. Det
torde häraf vara klart att sjelfmedvetandet om det en gång
erkännes vara obestämdt, icke kan öfvergå till bestämd form..
Men om man likväl antager, att sjelfmedvetandet på
något-dera sättet skulle blifva bestämdt så måste det dock
undersökas, om bestämningen kan sägas vara god. Är
bestämningen i något hanseende ofullständig eller ändlig, så upphäfves
hon af det oändliga subjektet och upphäfver dessut’om sin egen
godhet genom sin egen obestämdhet, alldenstund hon i följd
af denna kan öfvergå till det onda. Men vill man delta
o-aktadt fasthålla en bestämd form af sjelfmedvetande med ett
bestämdt innehåll och antaga det goda bestå i ett visst
förhållande mellan formen eller sjelfverksamheten och innehållet
eller objektet, så har man icke något mått för detta
förhållande. Den rena förnuftiga viljan kan, då hon hvarken är
god eller ond, icke här tjena till mått, icke heller kan man
mata det ena förhållandet efter det andra. Då man vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
