Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnuftet är grund och lag för alla verkningar, ar sålunda
afven menniskans förnuft grund och lag för de verkningar,
som antagas vara hennes. Ht nnes fullkomlighet eller godhet
består då deri, att hennes förnuft i ett oafbrutet sammanhang
efter en och samma nödvändiga lag frambringar alla sina
verkningar och derigenom står i öfverensstämmelse med sig sjelf
och det allmöona verldsförnuftet. 1 den nödvändighet,
hvar-med denna lag gör sig gällande i allt, funno Stoikerna
grunden för vissheten om det godas fullständiga förverkligande.
Det otillfredsställande i denna förklaring af verldens
sammanhang och lagbundenhet Ur tydligt genom de följder, som
Protagoras utvecklat ur Heraklits lära om urväsendets
vex-ling. Men äfven om det helas sammanhang och lagbundenhet
antages, så återstår dock för Stoikerna att förklara, huru
vissa verkningar ki^nna stå i ett närmare sammanhang
sinsemellan än med andra och genom detta närmare sammanhang
för sig bilda ett mot andra begränsadt helt eller ett
indivi-duum. Det är väl tydligt, att ett närmare sammanhang kan
ega rum mellan en verkan och hennes närmaste orsak, och
att i allmänhet orsaker och verkningar, som i serien ligga
hvarandra närmare, stå i ett närmare samband med
hvarandra än de aflägsnare, men i detta förhållande ligger ingen
grund för antagandet, att de verkligen utgöra ett mot andra
begränsadt helt. För möjligheten af ett sådant helt fordras
att en ändlig orsak skall kunna sättas såsom fortfarande,
sedan hon åstadkommit sin närmaste verkan. Detta förhållande
kan, såsom det synes, endast förklaras genom antagandet, att
det allmänna verldsförnuftets olika verkningar äro af olika
slag, och att de högre, hvilka stå närmast det allmänna
verldsförnuftet, i följd deraf ega en högre grad af varaktighet
och derigenom äro fortfarande orsaker till hvar sin följd af
verkningar och utgöra deras lag och enhet. Men äfven om
man antager olika slag af verkningar, ehuru detta synes vara
oförenligt med den stränga likformigheten i grundkraftens
verksamhet, så synes det dock vara klart, att hvarje ändlig
orsak måste fullt uppgå i sin närmaste verkan och således icke,
sedan denna är frambragt, kunna ega någon annan verklighet
än den, som ligger i hennes verkan. Såsom en på ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
