Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och således äfven till den förnuftiga sjelf verksam hetens
inskränkning af det sinnligas passivitet. Skulle man slutligen
vilja försöka att låta det sinnliga sjelfmant och utan
bestämning af förnuftet genom sina behofs tillfredsställande bringa
sig till naturenligbet och fullkomlighet ocb i följd deraf äfven
till öfverensstämmelse med förnuftet, så kan detta för
förnuftet icke ega någon betydelse, såvida det icke antages ingå i
förnuftets eget ändamål att bringa det sinnliga till
öfvereos-stämmelse med sig. Om det åter antages, att sinnligheten*
öfverensstämmelse med förnuftet eger betydelse för detta, s$
kan förnuftet icke utan inskränkning i sin sjelfverksamhet låta
denna öfverensstämmelse till vägabringas af det sinnliga. Af
det ofvan anförda torde äfven vara klart att del sinnliga icke
från praktisk synpunkt kan erkännas såsom godt för
menni-skan. Det bar nemligen visat, sig att erkänoandftt af
sinnligheten såsom en väsendtlig sida eller del af menniskan eljer
såsom förenlig med menniskans väsende eller slutligen såsom
organ eller medel för menniskans förnuftiga verksamhet leder
till inskränkning af menniskans sjelfverksamhet och således för
henne är ett ondt. Antages det i någon mon vara ett godt,
så upphäfves derigenom grunden för skilnaden mellan godt
och ondt, en skilnad som af Stoikerna icke på kosmologisk
väg kan rättfärdigas, utan endast på anthropologisk genom
antagandet, alt menniskans oinskränkta sjelfverksamhet är det
enda goda för henne. Fasthållet i sin största stränghet leder
detta antagande till fodran af frihet från allt beroende icke
blott af det sinnliga utan äfven af verldsförnuftet, såvida
mellan detta och det menskliga förnuftet sättes någon
annan skilnad än den, att det menskliga förnuftet är
verldsförnuftet med en viss inskränkning, eller med andra ord så~
vida del menskliga förnuftet antages vara en sjeliständig enhet.
Likasom Stoikerna utgick Spinoza från uppfattningen af
verlden såsom ett enda helt af på hvarandra i nödvändig
ordning följande orsaker och verkningar. Ken i afseeqde på
sjelfva utgångspunkten skiljer sig Spinoza, råsom ofvan är
nämndt, från Stoikerna deri, att han antager verlden hafva
grunden för sin tillvaro samt för ordningen ocb sammanhanget
inom sig i en från all mångfald af orsaker och verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
