Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin riktningspunkt. Utan detta goda skulle säledes intet godt
finnas. Det verksamma väsendet måste således för att vara
godt hafva till sitt ändamål den högsta möjliga grad af
likhet med det i och för sig goda. Med andra ord vill detta
säga, att det verksamma väsendet har att såsom sitt ändamål
sätta den högsta möjliga grad af varaktighet och verklighet.
Då nu intet väsende kan såsom sitt goda sätta något annat
än sitt eget väsendes verklighet och varaktighet, så fordras
för möjligheten af det godas verklighet hos menniskan såsom
verksamt väsende, att hennes sanna väsende skall vara
öfver-ensstämmande med det i och för sig goda väsendet, så att
hon i samma mon, som hon förverkligar sitt eget väsende,
vinner större likhet med detta. Utgå vi åter med Spinoza
från det obestämda väsendet, så visar sig, att detta
förutsätter det fullständigt bestämda eller verkliga. Det är först
och främst klart, att obestämdhet är en negation af
bestämdhet och uttrycker en brist på verklighet. Ett medvetande
om denna brist såsom sådan är icke möjligt, utan att en
verklighet finnes, i jemförelse med hvilken den bristfälliga
visar sig vara med brist behäftad. För det andra är det
tydligt, att om bristen skulle tänkas såsom ren frånvaro af
en viss bestämning eller af alla bestämningar, så skulle hon
icke kunna fyllas utan antagande af en oändlig skapande
verksamhet, hvilken står i strid mot väsendets varaktighet och
motsäger sig sjelf, då det skapande väsendet å ena sidan
skulle vara oändligt, men å den andra i sina brister eller
inskränkningar hafva skälet för sin skapande verksamhet.
Tillämpas detta på det goda, så är klart att det i och för sig
goda äfven ur denna synpunkt visar sig nödvändigt vara
fullständigt. Sättes det goda såsom godt för ett verksamt
väsende, så följer att då det goda hos det verksamma väsendet
aldrig i något ögonblick är fullständigt bestämdt, utan alltid
i flera eller färre hänseenden obestämdt, så måste för detta
obestämda goda förutsättas ett fullständigt godt, som är det
verksamma väsendets ändamål och är nödvändig förutsättning
för möjligheten af det ofullständiga goda. Från båda
utgångspunkterna hafva vi således kommit till det resultatet, att för
det verksamma och obestämda eller ofullständiga väsendet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
