Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsättes det varaktiga och fullständiga. Det är således klart,
att det väsende, som har dessa båda bestämningar, är det
som är grund till all verklighet och ändamål för all
verksamhet. Det är nemligen det enda sannt verkliga och det
enda i och för sig goda. Verklighet och godhet tillkomma
således, såsom Spinoza riktigt insåg, de verksamma och
o-fullständiga väsendena, endast såvida det varaktiga och
fullständiga väsendet i dem ingår eller är deras väsende. Det
är således för det godas verklighet och varaktighet hos
men-niskan icke nog att, såsom nyss nämndes, hennes väsende
öfverensstämmer med det i och för sig goda väsendet, utan
hennes väsende måste vara i och för sig godt, det vill säga,
att det i och för sig goda väsendet måste vara i henne och
hon i detta, eller menniskan måste enligt Spinozas uttryck
vara en idé hos Gud," och hennes goda är Guds närvaro eller
Guds kraft i henne. Det är nemligen tydligt, att om det i
och för sig goda väsendet skall vara menniskans ändamål och
menniskans verksamhet således vara ändamålsenlig eller i och
genom ändamålet hafva sin enhet och sitt sammanhang, så
måste hvarje moment i verksamheten vara bestämdt af
ändamålet. Detta är åter icke möjligt utan att ändamålet i
hvarje moment är närvarande. Ändamålet eller det i och för
sig goda måste således i alla verksamhetens momenter vara
på något sätt närvarande, och då det icke kan i hvarje
sådant moment vara fullständigt verkligt, så måste det till
möjligheten deri finnas. Verksamheten blifver då, såsom hon af
Hegel och Aristoteles riktigt fattades, en öfvergång från
möjlighet till verklighet, men möjligheten är icke något af
verkligheten oberoende och den samma rent af motsatt, icke heller
är hon en förutsättning för verkligheten, utan har tvärtom
verkligheten till sin förutsättning. Möjligheten är då blott det
ändliga väsendets inskränkthet, och det ändliga väsendet är
verksamt, såvida det inom sig har en möjlighet, som det kan
bringa till verklighet, eller har en inskränkning, som det
känner såsom en brist och således behöfver öfvervinna. Men då
menniskan är ett ändligt väsende, så kan hon icke hafva
be-hof af en oändlig verklighet, utan blott af den bestämda grad
af verklighet, som enligt hennes natur tillkommer henne så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
