Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansträngningar och den huldaste äfvensom outtröttligaste
familjvård, fortgingo dock oafbrutet aftynandet och
hoраdе bräckligheter, eller riktigare: hindrades dessa nära
tvänne år att släcka det fysiska lifvets gnista; men på
räddning och ännu mindre på återställande af själs- och
kroppsförmögenheter var ej ens att tänka. Man sväfvade
således icke mellan fruktan och hopp — man
afbidade med vemodig undergifvenhet det fruktade
ögonblicket, som ej längre kunde uppskjutas.
Den lättsinniga populariteten, hvilken under
Kоnung Oscars regeringstid icke alltid förblifvit trogen,
återvände, ångerfull, till den höge patientens dödssäng,
och räckte der tillika en försonande hand äfven åt
Henne, som aldrig svikit den trohetsed hon svor vid
altarets fot, att med Honom dela ljuft och ledt.
Glädjebägarens must har hon njutit utan öfvermod, och utan
förtviflan tömt sorgernas bäska kalk intill dräggen.
»Dit du går, dit vill jag ock gå; der du blifver,
der blifver jag ock.»
Men
”Skiljas måste mаkar, bröder:
Men det ges ett hem ännu.
Dit mitt hopp, när hjertat blöder.
Lyft, o lifvets Furste, du!
Der mitt rättа bo jag hinne,
Här blott skyld i vandringstjell!
Dеr de saknade jag finne,
Evigt, oskiljaktigt säll!”
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
