Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvila. Jag skall lägga mig tidigt i afton och kan in te taga emot
er. Men för att belöna er, väntar jag er i morgon vid
middagstiden. Jag älskar er.»
Min första tanke var: »hon bedrar mig.»
Kallsvetten sipprade fram på min panna, ty jag älskade
redan alltför högt denna kvinna för att icke denna misstanke
skulle bli mig öfverväldigande.
Egentligen borde jag ständigt vänta mig dylikt af
Marguerite, det hade också händt mig med mina andra mätresser,
utan att jag brytt mig vidare därom. Hur kom det sig, att
denna kvinna kunnat få ett sådant herravälde öfver mitt lif?
Då föll det mig in, att eftersom jag hade nyckeln till
hennes rum, gå och besöka henne som vanligt. På det sättet skulle
jag snart få veta sanningen, och om jag träffade en karl hos
henne, skulle jag örfila upp honom.
Under tiden for jag till Champs-Elysées, stannade där
fyra timmar; men hon syntes ej till. På aftonen besökte jag
alla de teatrar, där hon brukade vara. Hon fanns ej på
någondera.
Klockan elfva begaf jag mig till rue d’Antin.
Det lyste ej från Marguerites fönster; icke desto mindre
ringde jag.
Portvakten frågade mig hvart jag ämnade.
»Till fröken Gautier», svarade jag.
»Hon är ännu inte hemkommen.
»Då går jag upp och väntar.»
»Det finns ingen hemma där.»
Detta portförbud kunde jag visserligen trotsa, enär jag
hade nyckeln, men jag var rädd att ställa till någon löjlig
skandal och aflägsnade mig.
Men jag gick inte hem till mig, jag kunde inte lämna gatan
och ville icke förlora Marguerites hus ur sikte. Det tycktes
som om ännu något återstod att upptäcka, eller också att mina
misstankar skulle få bekräftelse.
Vid midnatt stannade en kupé som jag mycket väl
igenkände utanför nummer nio.
Grefve de G... steg ur och gick in i huset efter att ha
skickat bort vagnen.
Ett ögonblick hoppades jag, att man till honom liksom till
mig skulle säga att Marguerite inte var hemma, och att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
