Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåt mig de ledsamma stunder, jag förskaffat er, och
var öfvertygad, att jag aldrig skall glömma de lyckliga
stunder ni skänkt mig.
Jag skulle ha efterhört ert befinnande i dag, men jag
ämnar resa hem till min far.
Farväl, kära Marguerite, jag är hvarken nog rik för att
älska er som jag skulle vilja, eller nog fattig för att älska er, som
ni vill. Låt oss därför glömma, ni ett namn som bör vara er
tämligen likgiltigt, jag en lycka som blifvit för mig omöjlig.
Jag skickar tillbaka er nyckel som jag aldrig begagnat mig
af och som torde kunna komma er till nytta, om ni ofta blir
sjuk, på samma sätt som i går.»
Som du ser hade jag inte haft sinnesstyrka nog att
af-sluta brefvet utan en försmädlig hänsyftning, hvilken
bevisade hur förälskad jag ännu var.
Jag läste och läste om detta bref väl tio gånger, och tanken
att det skulle göra Marguerite sorg, lugnade mig en smula.
Jag försökte befästa mig i de känslor det gaf sken att uttrycka,
och när min betjänt vid åttatiden kom in, gaf jag honom det
med order att genast bära det till adressaten.
»Skall jag invänta svar?» frågade Joseph (min betjänt hette
Joseph liksom alla betjänter heta.)
»Om man frågar ifall det skall vara svar, säger du, att du
inte vet det och väntar.»
Jag hakade mig fast vid hoppet att hon skulle svara.
Hvad vi äro eländiga och svaga!
Under hela tiden som min betjänt var borta, befann jag
mig i en ytterst upprörd stämning. Än påminte jag mig hur
Marguerite hängifvit sig åt mig, och jag frågade mig med
hvilken rätt jag skrifvit ett försmädligt bref till henne, när hon kunde
svara mig att det icke var herr de G ... som bedrog mig, utan
jag som bedrog herr de G ..., ett resonemang som tillåter
kvinnor att ha flera älskare. Än tänkte jag på hennes
försäkringar och sökte öfvertyga mig själf, att mitt bref varit allt för
beskedligt och att det inte fanns uttryck nog starka för att
brännmärka en kvinna, som skämtade med en så allvarlig kärlek som
min. Sedan tyckte jag det hade varit bättre att ej skrifva,
utan i stället gått till henne under dagens lopp och att på det
sättet hade jag kunnat få njuta af de tårar jag tvingat henne
att utgjuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
