- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
122

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TIGGAREN MED DEN KLUVNA LÄPPEN



Isa Whitney, en bror till numera avlidne teol.dokt. Elias
Whitney, rektor vid S:t Georgs teologiska seminarium, var en
slav under opiumbegäret. Jag har hört, att han fick denna
olyckliga vana som student genom ett dåraktigt påhitt; han
hade nämligen läst De Quinceys beskrivningar över sina
drömmar och förnimmelser och försökte att framkalla samma
verkan genom att dränka sin tobak med opietinktur. Han fann
emellertid, liksom så många andra gjort före honom, att det
är ofantligt mycket lättare att få smak för detta njutningsmedel
än att åter vänja sig av med det, och han fortfor många
år att vara en slav under sitt begär efter opium och ett
föremål för sina anhörigas på samma gång avsky och medömkan.
Jag kan ännu, när jag vill, se honom framför mig med det
gula, pussiga ansiktet, de slappa ögonlocken och de nålfint
hopdragna pupillerna, hopkrupen i en länstol, en sorglig ruin
av en förut kraftig och i alla avseenden nobel man.

En afton i juni 1889 ringde det på min portklocka ungefär
vid den tid, då man börjar gäspa och ser på klockan, om det
icke är sängdags snart. Jag satte mig upp på stolen, och min
hustru släppte sitt sömnadsarbete och gjorde en liten missnöjd
grimas.

»Förmodligen en patient», sade hon. »Nu måste du gå ut
igen.»

Jag suckade, ty jag hade just kommit hem efter en dag av
ansträngande arbete.

Vi hörde porten öppnas, några hastiga ord och därpå snabba
steg på linoleummattan. Vår egen dörr flög upp, en dam,
klädd i en mörk dräkt och med svart flor för ansiktet, kom
in i rummet.

»Jag ber så mycket om ursäkt att jag kommer så sent»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free