Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började hon, men i detsamma förlorade hon självbehärskningen
och sprang fram och slog armarna kring halsen på min hustru
och grät och snyftade med huvudet mot hennes axel. »O, jag
är i en så förskräcklig belägenhet och behöver så väl litet
hjälp!» utropade hon.
»Å, det är ju Kate Whitney!» sade min hustru och drog
upp hennes slöja. »Vad du skrämde mig, Kate! Jag hade inte
en aning om att det var du.»
»Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, och därför kom
jag hit.»
Och det var alltid så — människor, som hade någon sorg,
drogos till min hustru som fåglarna på villande hav till
fyrtornets ljus.
»Det var mycket snällt av dig, att du kom. Sätt dig nu här
bekvämt och drick litet vin och vatten och tala om alltsammans
för oss. Eller vill du kanske hellre, att jag först skickar
James till sängs?»
»Nej, nej, jag behöver även doktorns råd och hjälp. Det
angår Isa. Han har inte varit hemma på två dar, jag är så
orolig för honom!»
Det var icke första gången hon talade med oss om sina
bekymmer för sin man, med mig i min egenskap av läkare, med
min hustru som en gammal vän och skolkamrat. Vi försökte
lugna och trösta henne så gott vi kunde. Visste hon, var
hennes man fanns? Var det möjligt att återföra honom till
henne?
Det tycktes icke vara omöjligt, ty hon visste säkert, att på
senaste tiden hade hennes man, då opiebegäret kom på
honom, besökt en beryktad opiehåla längst bort i östra London.
Hittills hade hans utsvävningar aldrig varat mer än en dag
i sänder, och han hade återvänt hem på aftonen, skälvande
och alldeles tillintetgjord; men nu hade den hemska
förtrollningen varit över honom under fyrtioåtta timmar, och
förmodligen låg han där bland det värsta avskummet från
dockorna och inandades giftet eller sov av sig ruset. Hon var
säker på att han befann sig på »Gyllene krogen» vid Upper
Swandamlane. Men vad skulle hon göra? Inte kunde hon, en
ung, försagd kvinna, söka upp ett sådant ställe och återfinna
sin man bland de vilda sällar, som omgåvo honom?
Så stod saken, och det fanns naturligtvis endast ett sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
