Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt lilla lager av tändsticksaskar i knä. Som hans utseende är
förfärligt och måste väcka deltagande, faller ett litet, men
ihållande regn av kopparslantar ned i den flottiga lädermössa,
som ligger på marken framför honom. Jag har mer än en gång
stannat och betraktat denna tiggare, innan jag ännu hade en
aning om att jag en gång skulle få att göra med honom, och
jag har alltid förvånat mig över den rika skörd av slantar han
på en kort stund inhöstar. Hans utseende är, förstår du, så
egendomligt, att ingen kan gå förbi utan att betrakta honom.
Han har tovigt, rödgult hår, ett blekt ansikte, vanställt av ett
ohyggligt ärr, som kluvit och dragit upp ytterkanten av
överläppen, samt ett par skarpa, mörka ögon, som bilda en
egendomlig kontrast mot färgen på håret; allt detta skiljer honom
från den vanliga hopen av tiggare, och det gör även hans
kvickhet, ty han är alltid färdig med ett fyndigt svar på de
speglosor, som möjligen av någon förbigående kastas åt
honom. Sådan är den man, som, efter vad vi nu veta, hyrt
rummen ovanpå opiehålan och som sist av alla såg den person vi
nu skola söka att få reda på.»
»Men en krympling!» inföll jag. »Vad kunde han ensam
ha förmått mot en man i sina bästa år?»
»Han är visserligen krympling i den meningen, att han
haltar, men för övrigt synes han vara en kraftig och välfödd karl.
Din erfarenhet som läkare, Watson, borde säga dig, att svaghet
i en lem ofta ersättes av ovanlig styrka i de andra.»
»Fortsätt din berättelse, är du snäll.»
»Mrs St. Clair hade svimmat vid åsynen av blodet på
fönsterbrädet och fördes hem i en droska av polisen, ty hon kunde
i alla fall inte vara till någon hjälp vid undersökningen.
Poliskommissarien Barton, som fick saken om hand, undersökte
huset på det noggrannaste men utan att finna något, som
kunde kasta ljus över saken. Ett stort misstag begicks, då man
icke ögonblickligen anhöll Boone; nu fick han några minuter
på sig, varunder han kunde hinna att meddela sig med sin vän
malajen. Felet rättades likväl snart, han anhölls och visiterades,
men utan att något upptäcktes, som kunde tyda på att han
var brottslig. Visserligen syntes några blodfläckar på hans
högra skjortärm, men han pekade på vänstra handens
långfinger, där han råkat att skära sig nära nageln, och
förklarade, att blodet kom från detta sår; han hade, tillade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
