Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i rummet. Pipan hade han ännu mellan läpparna, röken
ringlade sig fortfarande uppåt och rummet var uppfyllt av ett
tjockt tobakstöcken, men av högen med shag han haft framför
sig, då jag somnade, fanns nu intet kvar.
»Är du vaken, Watson?» frågade han.
»Ja.»
»Känner du dig livad för en morgontur.»
»Naturligtvis.»
»Kläd på dig. Ingen är uppe ännu, men jag vet var
stalldrängen sover, och vi ska snart ha vårt ekipage förspänt.»
Han småskrattade för sig själv, under det han talade, plirade
med ögonen och syntes en helt annan människa än den
djupsinniga, dystra tänkaren aftonen förut.
Jag såg på klockan, under det jag klädde mig, och fann det
alls inte underligt, att ingen var uppe, ty klockan var endast
tjugu minuter över fyra. Jag hade knappast slutat min
påklädning, då Holmes kom in igen och talade om, att drängen
höll på att spänna för hästen.
»Jag önskar pröva en av mina små teorier», sade han,
under det han drog på sig skorna. »Vet du vad, Watson, jag
tror att du i närvarande stund ser framför dig ett av de
största dumhuvuden i hela Europa. Jag borde verkligen ha en
spark, som förpassade mig ända till London. Men nu har jag
ändå, skulle jag tro, funnit nyckeln till gåtan.»
»Och var fann du den?» frågade jag och måste le.
»I badrummet», sade han. »Ja, tro inte att jag skämtar»,
tillade han, då han såg min klentrogna min. »Jag har just
varit in dit och hämtat den och har den här i min resväska. Kom
nu, så få vi se, om inte min lösning är riktig.»
Vi gingo nedför trapporna så tyst som möjligt och ut i
morgonsolens strålande sken. Ute på landsvägen stod åkdonet,
med den halvklädda stalldrängen hållande hästen; vi hoppade
upp, och det bar i väg med full fart till London. Vi foro om
några bondvagnar, som voro på väg in till huvudstaden med
grönsaker, men de rader av villor, som kantade vägen, voro
tysta och livlösa som en sagans stad.
»Det här har i några avseenden varit ett enastående fall»,
sade Holmes. »Jag måste erkänna, att jag varit blind som en
mullvad, men bättre att bli vis sent än aldrig.»
Inne i staden sågo vi här och där någon morgontidig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
