Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är tämligen kallt för att vara vid denna tid på året»,
sade Holmes.
»Vad har hon sagt till er?» skrek den gamla mannen
ursinnigt.
»Men jag har hört, att krokusarna lova att bli mycket
vackra», sade Holmes med orubbligt lugn.
»Ha, ni vill inte svara mig!» sade mannen och tog ett steg
framåt och skakade sin ridpiska. »Jag känner er, jag har hört
talas om er förut, ni skurk! Ni är Holmes, som alltid blandar
sig i andras angelägenheter.»
Min vän log.
»Holmes, polisspionen!»
Holmes skrattade hjärtligt för sig själv.
»Er konversation är ytterst intressant», sade han. »När ni
går, så var god och stäng dörren, ty här drar förskräckligt.»
»Jag ska nog gå, när jag sagt vad jag vill. Understå er
inte att blanda er i mina affärer. Jag vet, att miss Stoner
varit här — jag har följt hennes spår. Jag är en farlig
person att komma i delo med — se här!» — Han gick hastigt
fram till elden, tog eldgaffeln och böjde ihop den med sina
stora, bruna händer. — »Akta er att råka i klorna på mig!»
röt han, och kastande den böjda eldgaffeln på golvet, klev
han med stora steg ut ur rummet.
»Det tycks vara en högst älskvärd person», sade Holmes
skrattande. »Jag är visserligen inte en sådan koloss som han,
men hade han väntat, skulle jag visat honom, att mina klor
— för att använda hans ord — inte äro svagare än hans.»
Därmed tog han upp eldgaffeln och rätade ut den igen med
en kraftig knyck.
»Att tänka sig hans oförskämdhet att förväxla mig med
den officiella detektivkåren!» återtog han. »Denna lilla
episod gör emellertid vår undersökning så mycket intressantare,
och jag hoppas bara, att vår lilla skyddsling inte får lida
av sin oförsiktighet att låta denna grobian spåra upp sig.
Nu, Watson, måste vi äta frukost, och sedan går jag till
förmyndarkammaren för att skaffa mig några uppgifter, som
kanske kunna hjälpa oss i denna sak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
