Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det kan jag omöjligt begripa.»
»Om man sammanställer de nattliga visslingarna, närvaron
av ett zigenarband, som står på förtrolig fot med denna
gamla doktor, det faktum att vi ha alla skäl att tro, att
doktorn har intresse av att hindra sin styvdotters giftermål, den
döendes hänsyftningar på ett band och slutligen det förhållandet,
att miss Stoner hörde en klang av metall, som kunde
ha framkallats därav, att någon av de fönsterluckorna
skyddande järnstängerna föll tillbaka på sin plats — sammanställa
vi allt detta, anser jag goda skäl finnas att tro, att hemligheten
möjligen kan avslöjas med tillhjälp av dessa ledtrådar.»
»Men vad gjorde då zigenarna?»
»Det kan jag omöjligt förstå», sade Holmes.
»Jag ser emellertid många invändningar mot varje sådan
teori.»
»Det gör jag också. Det är just därför vi ska fara till Stoke
Moran i dag. Jag vill se, om dessa invändningar äro avgörande,
eller om de kunna bortförklaras ... Vad fan nu då?»
Detta utrop från Holmes berodde på att dörren flög upp
och en ovanligt stor och grov man visade sig i öppningen.
Hans kostym var en besynnerlig blandning av läkarens och
jordbrukarens; han hade hög, svart hatt, lång bonjour och
ett par höga ytterdamasker, och i handen svängde han en
ridpiska. Han var så lång, att hans hatt stötte mot dörrposten
upptill, och så bred, att han syntes fylla dörröppningen. Ett
stort ansikte, fårat av tusen rynkor, bränt gult av solen och
bärande spår av alla onda passioner, blickade än på den ene,
än på den andre av oss, under det hans djupt liggande,
blodsprängda ögon och hans krokiga, tunna och skarpa näsa gåvo
honom utseendet av en ilsken gammal rovfågel.
»Vem av er är Holmes?» frågade denna obehagliga
uppenbarelse.
»Det är mitt namn», sade min vän lugnt, »får jag be om
ert.»
»Jag är doktor Grimesby Roylott från Stoke Moran.»
»Verkligen, herr doktor?» sade Holmes milt. »Var god och
sitt ned.»
»Det vill jag visst inte. Min styvdotter har varit här. Jag
har följt hennes spår. Vad har hon sagt till er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
