Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni tror inte, att det till exempel kan finnas en katt i det?»
»Nej — vilken besynnerlig idé!»
»Ja, men se på det här!» Han tog ett litet tefat med mjölk,
som stod på kassaskåpet.
»Nej, någon katt ha vi inte, men vi ha den indiska jeparden
och babianen jag talat om.»
»Javisst. Nåja, en jepard kan ju sägas vara en stor katt,
men ett sådant här litet tefat med mjölk lär inte förslå långt
för att tillfredsställa dess behov. Det finns ännu en sak, som
jag skulle vilja förvissa mig om.» Han lade sig ned framför
trästolen och undersökte träsitsen med den största
noggrannhet.
»Tack så mycket, nu är den saken fullkomligt klar», sade
han och stoppade förstoringsglaset i fickan. »Men se här —
här är något intressant!»
Det föremål, som väckte hans uppmärksamhet, var en liten
hundpiska, som hängde på den ena sängstolpen; men snärten
var hopringlad och knuten så, att den bildade en rännsnara.
»Vad tror du om den här, Watson?»
»Det är en vanlig piska, tycker jag. Men ... jag kan inte
förstå, varför det skall vara rännsnara på den.»
»Nej, det är inte vidare vanligt, eller hur? Ja, ja, det är en
syndig värld vi leva i, och då en begåvad man använder sin
hjärna för att tänka ut brott, då blir det värre än något annat.
Jag tror jag har sett nog, miss Stoner, och med er tillåtelse gå
vi nu ut på gården.»
Jag hade aldrig sett min väns min så sträng, hans panna så
dyster, som då vi nu lämnade scenen för hans undersökningar.
Vi hade gått flera varv fram och tillbaka på gården,
varvid varken miss Stoner eller jag ville störa hans tankar,
innan han slutligen vaknade upp ur sitt grubbel.
»Det är av stor vikt, miss Stoner», sade han, »att ni absolut
följer mina råd i alla avseenden.»
»Det skall jag visst göra.»
»Saken är alldeles för allvarsam för någon tvekan, ert liv
kan komma att bero på er lydnad.»
»Jag bedyrar, att jag helt och hållet skall rätta mig efter
er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
