Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlänga denna redan förut alldeles för långa berättelse med
att omtala, hur vi meddelade den förskrämda unga kvinnan
den sorgliga nyheten, hur vi med morgontåget följde henne
till hennes gamla snälla tant i Harrow och hur den långdragna
officiella undersökningen kom till det resultatet, att
doktorn fått sätta livet till under oförsiktig lek med ett av sina
farliga älsklingsdjur. Det lilla, som återstod mig att få veta
om saken, berättade Sherlook Holmes under återresan till
London följande dag.
»Jag hade», sade han, »först kommit till alldeles felaktiga
slutsatser, vilket visar hur farligt det alltid är att draga
slutledningar utan tillräckliga uppgifter. Närvaron av zigenarna
och ordet band, som den stackars flickan använde, utan tvivel
för att förklara vad hon sett en skymt av vid skenet av en
tändsticka, ledde mig på alldeles orätt spår. Jag kan endast
till min ursäkt anföra, att jag genast ändrade åsikt, så snart
det blev klart för mig, att vilken fara än hotade rummets
innehavare, kunde den varken komma från fönstret eller dörren.
Min uppmärksamhet drogs snart, som jag redan sagt dig, till
denna ventil och denna klocksträng, som hängde ned till
sängen. Upptäckten, att klocksträngen var falsk och sängen
fastskruvad vid golvet, kom mig genast att misstänka, att
strängen satt där endast för att utgöra en brygga för något, som
passerade genom hålet och fortsatte ned till sängen. Tanken
på en orm uppstod ögonblickligt hos mig, och då jag därmed
kombinerade vad jag visste om att doktorn höll sig med en
uppsättning djur från Indien, insåg jag, att jag antagligen
var på rätt spår. Idén att nyttja en form av gift, som inte
kunde upptäckas vid något kemiskt prov, var just en sådan,
som kunde uppstå hos en förslagen och hjärtlös man, som
i orienten utbildat sig till vad han blivit. Den snabbhet,
varmed ett sådant gift skulle verka, var även ur hans synpunkt
en fördel. Det skulle sannerligen ha varit en skarpsynt
coroner, som vid sin likbesiktning upptäckt de två små mörka
punkteringar, som utvisade, var gifttänderna gjort sitt verk.
Därnäst tänkte jag på visslingen och insåg genast, hur det
förhöll sig med den: naturligtvis måste han kalla ormen
tillbaka, innan dagsljuset uppdagade den för offret, han hade
därför dresserat den, troligen med mjölken vi sågo, att
återvända, då han lockade den. Han sköt förstås in den genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
