Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad kan det betyda?» stammade jag.
»Det betyder, att allt är över», svarade Holmes. »Och kanske
var detta det bästa. Tag din revolver och låt oss nu gå in
i doktor Roylotts rum.»
Med allvarlig min tände han lampan och gick före och lyste
i korridoren. Två gånger knackade han på dörren utan att få
något svar inifrån; därpå öppnade han dörren och gick in och
jag följde tätt efter med den spända revolvern i handen.
Det var en både egendomlig och hemsk syn, som mötte oss.
På bordet stod en blindlykta med luckan halvöppen och
kastade en skarp ljusstråle på kassaskåpet, vars dörr stod på
glänt. Bredvid bordet, på trästolen, satt doktor Roylott, klädd
i en lång, grå nattrock, med de bara fotknölarna skjutande ut
under nattrocken och fötterna instuckna i röda turkiska tofflor
utan hälar, över hans knän låg hundpiskan, som vi hade
sett vid eftermiddagens undersökning. Huvudet var tillbakalutat,
ögonen stirrade med en hemsk stel blick på ett hörn av
taket. Kring pannan hade han ett egendomligt gul- och
brun-spräckligt band, som syntes hårt bundet kring hans huvud.
Mannen varken rörde sig eller gav något ljud ifrån sig, då vi
kommo in.
»Bandet, det spräckliga bandet!» viskade Holmes.
Jag gick ett steg närmare; i samma ögonblick började den
besynnerliga huvudprydnaden röra på sig, och ur håret sköt
upp det rutformiga huvudet och den svällda halsen på en
avskyvärd orm.
»Det är en träskorm!» utropade Holmes — »Indiens
giftigaste orm. Han måste ha dött inom tio sekunder efter
bettet. Våld hämnar sig i sanning ofta på den, som tillgriper det
— den som gräver en grop åt andra, faller själv däri! Låt
oss nu försöka att få odjuret tillbaka i dess håla, så få vi sedan
föra miss Stoner till någon plats;, där hon kan finna skydd, och
underrätta vederbörande om vad som hänt.»
Vid dessa ord tog han hastigt hundpiskan ur den döda
mannens knä, och kastande den på snärten gjorde slingan kring
reptilens hals drog han den från dess hemska plats och bar
den på armslängd från sig till kassaskåpet, där han kastade
in den och smällde igen den tunga järndörren.
Detta är sanningen angående doktor Grimesby Roylotts
på Stoke Moran död. Det kan vara onödigt att ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
