Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills jag slutligen började misströsta och fruktade, att jag
aldrig skulle få någon praktik.
Men i går, just som jag skulle lämna kontoret, kom min
bokhållare in och sade, att en herre bad att få tala med mig i
affärer. Han lämnade mig ett kort, på vilket stod ’Överste
Lysander Stark’. Översten, som själv följde efter hack i häl, var
en man något över medelstorlek, men alldeles ovanligt spinkig
och mager. Ja, jag tror inte att jag nånsin sett en så
mager person; hela hans ansikte tycktes bestå av en skarp näsa
och en spetsig haka, skinnet på kinderna satt alldeles stramt
spänt över de utstående knotorna. Men han tycktes vara så
där magerlagd av naturen och inte på grund av någon sjukdom,
ty blicken var klar, gången rask och hela hållningen
kraftig och säker. Han var enkelt, men väl och smakfullt
klädd, och vad åldern angår, skulle jag tro, att han var
närmare fyrtio år.
’Mr Heatherley, förmodar jag?’ började han med lätt tysk
brytning. ’Man har rekommenderat mig hos er såsom varande
en man inte blott mycket skicklig i sitt yrke, utan även
diskret och grannlaga, så att man kan anförtro er en
hemlighet.’
Jag bugade mig, lika smickrad av detta tilltal som varje
ung man skulle ha blivit.
’Törs jag fråga, vem som uttalat ett så smickrande omdöme
om mig?’ frågade jag.
’Det är kanske bäst, att jag inte just nu talar om det. Jag
vet emellertid från samma håll, att ni är utan anhöriga, ogift
och bor ensam i London.’
’Det är alldeles riktigt’, svarade jag, ’men ni får ursäkta om
jag inte kan inse, vad detta har att göra med min yrkesskicklighet.
Jag uppfattade saken så, att ni önskade tala med mig
i en sak hörande till mitt fack.’
’Ja visst, men som ni kommer att finna, hör också allt vad
jag säger till denna sak. Jag har ett uppdrag åt er, som tillhör
ert fack, men absolut hemlighet är ett huvudvillkor — absolut
hemlighet, förstår ni, och naturligtvis anse vi oss i så fall
kunna lita mera på en person, som är ensam, än på en, som är
omgiven av en stor familj.’
’Lovar jag att hemlighålla en sak’, svarade jag, ’så kan ni
även fullkomligt lita på att jag håller ord’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
