Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om inte annat så för att hjälpa mig att komma ihåg alla
detaljerna.»
»Lord Robert St. Simon!» anmälde vår betjäntgosse och
slog upp dörren på vid gavel. Den herre, som kom in, hade
ett behagligt, förfinat ansikte, med böjd näsa, blek hy och ett
något högdraget uttryck kring munnen; han hade stora, öppna
ögon och den tvärsäkra blicken hos en man, vars angenäma
lott det alltid varit att befalla och bli åtlydd. Hans uppträdande
var raskt, men likväl antydde hela hans yttre, att han
åldrats i förtid, ty hållningen var något framåtlutad och
knäna böjda, då han gick. När han tog av sig den eleganta
cylindern, visade sig hans hår vara gråsprängt vid tinningarna och
tunt över hjässan. Vad klädseln beträffar, var den i högsta
grad vårdad, kunde nästan kallas sprättig, med hög stärkkrage,
svart redingote, vit väst, gula handskar, lackerade skor
och ljusa damasker. Han inträdde långsamt i rummet, vände
huvudet från vänster till höger och svängde i högra handen
snodden till guldpincenén.
»Välkommen, lord St. Simon!» sade Holmes i det han steg
upp och bugade sig. »Var god och sitt ned i den här länstolen.
Det här är min vän och medarbetare, doktor Watson. Sätt er
litet närmare elden, så få vi avhandla den här saken.»
»En högst pinsam sak för mig, som ni lätt kan tänka er, mr
Holmes. Jag känner mig djupt upprörd. Jag har hört, att ni
redan haft om hand flera grannlaga affärer av samma slag,
ehuru jag förmodar att de knappast tilldragit sig inom den
samhällsklass jag tillhör.»
»Nej, jag går utför på rangskalan.»
»Hur sade ni?»
»Min sista klient av detta slag var en konung.»
»Nej, verkligen! Det hade jag inte en aning om. Vilken
konung var det?»
»Det var konungen av Böhmen.»
»Huru! Hade han förlorat sin hustru?»
»Ni förstår», sade Holmes saktmodigt, »att jag iakttager
samma tystlåtenhet angående mina andra klienters affärer
som jag lovat er.»
»Naturligtvis! Alldeles riktigt, Jag ber så mycket om
ursäkt. Vad nu min sak angår, är jag beredd att ger er alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
